hem, in genom dörren, hälsa på pappa. upp för trapporna, av med kläderna, på med mjukisbyxor, tre par strumpor och en tigerrandig tröja. ner för trapporna, på med koppel och halsband på söte hunden. på med gympaskorna, illgrön halsduk, knallrosa vantar och en fint randig mössa.

ut på den hala vägen, över snöiga ängar, känna benen arbeta - bli trötta. djupa andetag, dra i den motvilliga hunden. 

jag tror jag hittat något som jag älskar, att springa - helt själv med musiken i öronen. känna hur kroppen blir trött, men på ett skönt sätt. veta att duschen vänta när jag kommer hem. att det inte gör något att fötterna är genomblöta, att skorna ser ut som två lerklumpar.

ner på den "stora" vägen, snart hemma. ser två välbekanta personer, blir lycklig ända från tårna. säger ändå att vi får se om jag orkar komma över.

ett enat "vi", det är dem de. jag älskar att umgås med dem men ibland känner jag mig lite yngre, lite efter, lite fel, lite för lite. känner att glida ifrån varandra inte är så svårt men det är ju något jag inte vill. jag vill känna mig omtyckt, att något bryr sig om jag är där eller inte. ibland finns tankarna där, ibland inte. det är svårt att veta om jag bara inbillar mig eller om det finns det där lilla utanförskapen. 

det är inte alltid lätt att vara den personen som är den enda som går i en annan klass, vara ett år yngre, inte ha några kärleksproblem (även om jag tydligen ska vara glad att slippa dem...)

gud vad jag saknar sommaren!

stallet, stockholm, vandring uppe i dalarna, värme och så en snygg solbränna!

stockholm med bästaste fanny!

snygga blommor finns det i massor  

mysig promenad med pim

(kanske inte denna sommarn..)

en övernaturligt solbränd pappa - jag menar vem

blir solbränd efter EN golfrunda?

tack för att du finns tokkompis!

jag älskar dig och kommer alltid göra (okay kanske inte om du gör värsta kuppen och blir den elakaste häxan i världen, men annars är allt okej)

du är den enda personen som allt jag gör är okej även när jag börjar sjunga massa galna låter framför helt okända personer...

du är den personen jag skulle svika alla andra för, du är den som kan såra mig mest men också göra mig gladast. den personen som alltid finns även om det varit lite dåligt med det på sistone (du borde vara tillgänglig för mig dygnet runt, året om och jag borde få ha ensamrätt på dig!)

att veta att du finns kan ibland vara det enda som gör att jag stiger upp på morgonen. 

jag skulle känna igen ditt skratt överallt, höra vem det var som pratade på mils avstånd! 

har du fattat vad jag vill få sagt?

du är det bästa

ännu en dag, en dag till som jag egentligen inte gjort något väldigt betydelsefullt. ännu en dag äldre, en dag till att lägga på minneshyllan.

tänk om man kunde stoppa tiden bara för en sekund och hålla kvar alla känslor, bara för att hinna känna efter.

glada stunder, många skratt men sen kommer de otäcka tankarna om att jag inte är omtyckt. undra om det är det jag är mest rädd för?

att bli lämnad ensam. att ingen skulle vilja umgås med mig, att ingen skulle fråga om jag vill göra något. 

freya hotade med det (på skoj ska väl sägas) att hon kunde få hela skolan att hata mig. även om jag visste att hon skojade kom det en isklump i magen.

sedan ute på den fina lilla promenixen vi tog, för att vandra bort kakorna vi bakade och åt, så fanns känslan kvar. att de egentligen inte bryr sig om mig, att jag bara är en utfyllnad. bara en prydnad som ska se fin ut men egentligen inte gör någon nytta.

men de tankarna ska in i lådan längst bak i huvudet för att stanna där ett tag!

freyas underbara skor - love!  

från en mysig promenad i skrylle 

vi kanske inte alls lever det liv vi tror..?

allt är kanske bara drömmar. en dröm vi inte vill vakna ur, ibland en mardröm man bara vill ifrån men alla lyckliga stunder väger ändå tyngre!

tänk om man bara vaknar en dag och å ar allt annorlunda?

en liten shopping-tur i malmö - som slutade med att plånboken var 700 spänn fattigare...

en liten hjärna har dock jobbat stenhårt hela dagen med tankar, är jag helt störd som blir snurrig av malmö? 

nu har alla försvunnit och man är ensam igen ;) det är nästan skönt... 

en underbart trevlig kväll där vi blev lite galna, detaljerna ska vi inte gå in på! men tack alla! 

somnade till filmen RED även om jag verkligen bestämt mig för att vara vaken men det var kanske inte så konstigt klockan var ju faktiskt närmre 4.

lite tråkigt att ingen läser eller att de som läser inte kommenterar men jaja så är det väl..?

PUSS & KRAM!

oj då, nu sitter man här igen... 

älskar mammas dator men nu ni har man fått en egen även om jag inte fick tillåtelse att öppna den ikväll ;) 

jag lyckades (kanske..?) redigera tillbaka det gröna så nu kmr lite bilder i repris.