Direktlänk till inlägg 16 mars 2011
Vi gick och pratade med killarna igår. Det var något vi verkligen ville göra. För att få dem att förstå hur mycket dem har sårat oss, hur ont det gör. De skulle ju föreställa våra kompisar, jag räknade dem till några av mina bästa kompisar till och med. De fick veta i princip allt om oss, vi har snackat underkläder och spelat klädpoker. Vi litade på dem. För ett tag sedan var de (i alla fall Oscar och Alfred) de två killarna jag tyckte mest om. Att de svek oss som de gjorde. Det är det som gör mest ont speciellt Oscar. Jag har känt honom hela livet... Det känns sjukt att någon som faktiskt vet att det dem gör skadar någon annan bara kan leva med sig själva. Jag hade inte kunnat göra det.
Vi gick till Oscars hus eftersom vi visste att han och Alfred, Lukas och Kalle var där. När vi kommer så är de på väg någonstans, de går ifrån huset. Tittar bakår och ser oss. De stannar inte utan de springer sin väg. De springer helt allvarligt och gömmer sig. Tillslut får vi tag i dem (Oscar och Alfred i alla fall, Lukas och Kalle gömmer sig bakom ett plank) och vi berättat, eller snarare gråter och halvskriker, vad dem har gjort oss, hur ont det gjort. Först står de och småler, tar det inte särskilt seriöst men efter en stund slocknar det där kaxiga i deras ögon och de verkar förstå.
Efter det går vi hem, vi gråter floder och ögonen svullnar och blir röda. Både Maja och jag (även Freya såklart) mår så dåligt av det här att vi ringer mamma och säger att vi nog inte klarar av att åka till stallet. Det har aldrig hänt innan, men så hemskt var det killarna gjorde. vi satt hemma hos Freya en timme eller så och bara grät.
Låter det som kompisar?
Idag har jag faktiskt varit riktigt duktig. Vi hade idrottsdag i skolan så jag sprang 6 km, cyklade 6 km (plus 8 till..) och så simmade jag 1,6 km. det kallar jag duktigt! Dessutom åktes det till stallet för terminens sista lektion, ganska sorgligt...
Nu sitter jag i mitt tomma hus, alla verkar nämligen försvunnit. Systers cykel var här så hon borde vara i huset men icke sade nicke. Dörren låst och hunden inne. Det känns som om jag borde veta var min familj är men men... Ett endaste litet Glee-a...
Riktigt stolt faktiskt, jag vaknade sex och var relativt pigg med en gång. Tyvärr så är det ju skolan som väntar och inte något nytt äventyr. Vad kan sägas om dagen hittills? Det är nog fint väder, I think... Mitt rum ser ut som ett bombnedslag...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|