Skolan är inte värd att ens kommentera men kan ju slänga till med ett MVG på matteprovet.

Efter en god middag med min älskade familj begav jag mig, med ett choklad i fickan, hela den långa vägen bort till Freya för en myskväll med henne. Maja har ju övergivit oss för bästaste Elin borta i London. Vi tittade på Wild Child och den filmen kan man ju aldrig få nog av! 

Dagen började med blåst, så det det fick bli en vindjacka. Efter en kort men blåsig cykeltur var jag hemma hos Maja. Lite väntan och tadah - så var både hon och Freya klara! En rask promenad till torget är aldrig fel och därifrån avgick bussen utan missöden. Skolan hoppade jag mig igenom med ett glatt leende och en hjärna som inte riktigt ville hänga med. Ett biologiförhör var lätt avklarat och till sist även Kängru-tävlingen (en mattetävling). Sedan väntade regn och rusk på oss när vi kom ut ur skolan men bussen väntade så snällt på oss så vi hann inte bli så blöta. Hem snabbt och sedan lite fika. Blev lingongrova med choklad efter många om och men (hade ju faktiskt klarat 70 sit ups på idrotten) och sedan fick jag hitta lite lagom varma och regntåliga kläder. Hann även göra lite varm choklad innan jag satte mig i garaget för att vänta på Maja och vår skjuts till stallet, en superläcker vit limousine (dock förklädd till en grön SAAB med klädsel full av hästhår...) kom och hämtade upp mig. Väl i stallet konstaterades det att det fortfarande regnade men att temperaturen började sjunka, snö var kanske att vänta. Ulla kom när vi höll på att designa om hästarna (någon måste ju få bort all päls) och när jag var klar med min gullehäst så fick jag (eller valde kanske) uppgiften att städa foderrummet. Det blev skinande blankt och totalt superrent (så rent ett foderrum nu kan vara). Fick även tid att sopa, regnet som smattrade mot taket var ett fint komp. Det hanns även med att sitta inne i Ullas varma hus och prata lite, och det är ju alltid mysigt. Det var allt för idag, klart slut.

Vi gick och pratade med killarna igår. Det var något vi verkligen ville göra. För att få dem att förstå hur mycket dem har sårat oss, hur ont det gör. De skulle ju föreställa våra kompisar, jag räknade dem till några av mina bästa kompisar till och med. De fick veta i princip allt om oss, vi har snackat underkläder och spelat klädpoker. Vi litade på dem. För ett tag sedan var de (i alla fall Oscar och Alfred) de två killarna jag tyckte mest om. Att de svek oss som de gjorde. Det är det som gör mest ont speciellt Oscar. Jag har känt honom hela livet... Det känns sjukt att någon som faktiskt vet att det dem gör skadar någon annan bara kan leva med sig själva. Jag hade inte kunnat göra det. 

Vi gick till Oscars hus eftersom vi visste att han och Alfred, Lukas och Kalle var där. När vi kommer så är de på väg någonstans, de går ifrån huset. Tittar bakår och ser oss. De stannar inte utan de springer sin väg. De springer helt allvarligt och gömmer sig. Tillslut får vi tag i dem (Oscar och Alfred i alla fall, Lukas och Kalle gömmer sig bakom ett plank) och vi berättat, eller snarare gråter och halvskriker, vad dem har gjort oss, hur ont det gjort. Först står de och småler, tar det inte särskilt seriöst men efter en stund slocknar det där kaxiga i deras ögon och de verkar förstå.

Efter det går vi hem, vi gråter floder och ögonen svullnar och blir röda. Både Maja och jag (även Freya såklart) mår så dåligt av det här att vi ringer mamma och säger att vi nog inte klarar av att åka till stallet. Det har aldrig hänt innan, men så hemskt var det killarna gjorde. vi satt hemma hos Freya en timme eller så och bara grät.

Låter det som kompisar?

Solen skiner och en ridlektion väntar. Låter trevligt i mina öron. Dagen har varit glad och jag har hoppat och sjungit (om än falskt) mig igenom den. Dock har jag kanskekanske gjort något dumt. Jag är så trött på killarna och allt de gör så jag skickade ett sms (snällt och trevligt, inget elakt!) igår. Där jag typ bara sa att vi faktiskt vill vara vänner med dem plus lite annat smått och gott som min virriga hjärna glömt... Men hjälpte det, nej. Det har tydligen i princip stått och hånat det halva dagen. Dessutom fick jag inte särskilt roliga svar av Kalle och nu på eftermiddag av Lukas: Ibland vet man inte vad man har förrän man förlorar det. Undrar på vilket sätt han menar... Känns ju bra. Kanske inte vill vara kompis med dem längre. Inte om de inte kan växa upp och faktiskt vara lite schysta mot oss. Om man tänker efter:

Under jullovet "utsåg" vi Affe till snällast och schystast.

Under sportlovet hade Maja och Freya ordnat en underbara överraskningsfest till mig och då var de hur trevliga som helst.

I januari hade jag vanlig födelsedagsfest också och då kom de utan problem och vi hade sjukt kul då också. Alltså verkligen galet kul. (och jag lovar, Freya du ska få bilderna!!!!)

För ett tag sen hade vi picknick med Oscar och Kalle på lekplatsen och det var jättkul.

Hur kan allt bara ha ändrats så snabbt och till något så dåligt?

Jag är stolt över min pappa, han är den bästa som finns! När jag får panikattacker och bara sitter och gråter. Gråter över Maja, över Freya, över mitt rum, över min praoplats och över mig själv då sitter han helt lugnt och bara är super. Han kommer med smarta kommentarer, logiska lösningar (som alltid verkar helt magiska) eller bara en stor kram. Han gör precis vad han vet kommer lugna mig och sen låter han allt bara rinna av mig och så får han mig att rycka upp mig och ta tag i saker. Idag gick det sista inte så bra men någon gång ska jag nog få ordning även på de problemen. Bara inte idag. Mina ögon är redan röda och svullna av all gråt, och det verkar otroligt att de kan gråta mer men det kan de nog... Känner mig så maktlös ibland. Att jag inte kan göra något för att hindra allt. Allt som börjar förändras och över allt hemskt. Det gillas inte och jag kan inte göra ett skit åt det! Men som sagt nu är jag gladare igen och resten av dagen blir förhoppningsvis bra.

Först måste jag säga att gårdagen var superunderbar och det kan jag tacka mina små söta flickor för - Sofia, Freya, Maja, Hanna, Julia, Naemi, Filippa.

TACK SÅ HIMLA MYCKET!

Vi åt pizza, tittade på melodifestivalen och käkade oss tjocka med varsitt paket Ben & Jerry. Jag tror inte en kväll kan bli mycket bättre. Dessutom är ju Eric Saade grymt snygg och bara det förgyllde kvällen. Nu ska pappa och jag åka till XXXLutz och titta på lite möbler, och senare blir det Tolvan för lite fika.

Ett gammalt minne: förra vintern, fullt med snö. Vi sätter på oss skidorna och sätter på tömmar på Hugo. Sen tolkar vi loss! Fyyyy vad härligt med minnen, satt och skrattade för mig själv när jag hittade bilderna igår!

Jag sitter i morgonrock, vid datorn och är inte alls färdig att sticka till Maja. Men jag har ju faktiskt hela 10 min... Väl där blir det pizza, Ben & Jerry och Black Swan med en massa fantastiska flickor. Jag är så glad att de finns i mitt liv och att de vill ha mig som kompis, allt blir mycket roligare med dem! 

Dagen idag har spenderats i stallet, och gud vad jag har saknat att vara där samtidigt som barnen. Att känna mig behövd och bara känslan att kunna hjälpa till. Dessutom har det kommit en ny lite pålle, hela vägen från stora Stockholm. Hon heter Grynet och är superduper söt. Hon liknar Flash, alltså skimmel och ganska snygg! Hihi vi kommer snart bara ha vita hästar i stallet. Och på mötet fick vi gjort en massa, det var kul som vanligt. 

PUSS & KRAM 

nu måste jag verkligen sticka, men lägger

upp några bilder jag hittade. fast i nästa inlägg!

Idag ska Freya, Maja och jag ha en FFFF - FreyasFöräldraFriaFest - den innehåller inte så mycket festande men riktigt mycket mys! 

Och den här helgen skulle egentligen tillbringas med min kära fader men så började han planera massa saker, där jag inte ingick såklart. Typ golffilmer och fyra-fem timmar ute i skogen för att spåra vovven. Det betyder att jag har fått hitta på lite saker själv.

Lördagen börjar med ungdomssektionsmöte i stallet, där vi hoppas få ta del av ännu mer av Linneas glada idéer. Vi borde ha tagit med henne för länge sedan. Efter det får jag se om jag kanske äter lite mat med pappa eller något åt det hållet innan jag sticker till Maja för övernattning, om jag inte minns helt fel... Det blir kul det, massa underbara tjejer. Och inga killar för dem ignoreras fortfarande totalt.

Söndagen innebär faktiskt pappa! Det kanske låter tråkigt men jag har världens bästa pappa så jag längtar.

Och på måndagen är det fortfarande bara min älskade fader och jag för mamma och lillasystern har åkt till Stockholm. Ebba fick nämligen i present att titta på Romeo & Julia där.  

Dessutom har jag tagit mig i kragen och sprungit den där milen. Det har jag längtat efter. Jag och hunden sprang på så fint ända tills det var typ fem meter kvar. Då springer Svante på mina fötter och välter omkull mig i leran. Så det slutar med att jag staplar de sista fem metrarna helt lerig..

PUSS & KRAM