Jag har en teori.

Om det börjar gå dåligt och ingen är där och peppar upp en så kommer det fortsätta gå dåligt. Ungefär så var  dagens ridlektion - inte kul, inget funkade... Men det är ju bara att ta nya tag nästa gång! Dessutom har jag och Maja bestämt att på söndag är det stallet som gäller, vilket blir mysigt värre. Lite kallt kanske men som sagt det finns ju inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Tänkte, efter söndagen, skriva ett litet inlägg till sötaste Elin som flytt landet för att plugga lite borta i stora staden London. Poäng är ju att hon ska hänga med i stallet även om hon inte kan vara där!

skitig liten pålle

Dagen började med att jag såklart inte kom upp när jag skulle utan låg och grog mig en lite skön stund, men vet ni vad?

Jag kom i tid idag också, hann till ett superkaos som skulle föreställa klassråd... Tveksamt om det ens kan räknas in i den kategorin. Sen följde ju en rad tråkiga lektioner utan någon egentlig mening. Engelska - bara genomgång inför prov och när är det någonsin kul?

Äntligen kom ju hemkunskapen även om den inte blev jättelyckad - bränt ris till att börja med, sen var jag totalt efter och förvirrad (mer än vanligt faktiskt). Till slut blev det ju något som liknade mat.

Hem till den lille söte vovven som ville ut, så oom ni såg en svart hund med en flicka springande efter så var det bara vi. Annars vandrade vi mest omkring i de små skogarna. 

Pluggade en litenliten stund och sedan kom Maja och Freya och hämtade upp mig för den "långa" resan in till Malmö och dansen! Maja och jag betedde oss som om vi var pingviner som försökte hoppa upp och ner, och Freya med sina konståkningsår bakom sig var ju lika dultig som alltid. Men faktiskt så börja jag mer och mer likna människor igen!

Nu sitter det i alla fall en trött, men nyduschad och glad

liten tös i sin alldeles egna varma säng.

         jaa, vad trodde ni vi gjorde i stallet?

hur ska man veta hur man beter sig rätt? hur vet man det?

om jag säger något känns det som det är fel, gör jag något så gör jag det fel. jag vill att allt ska vara som det alltid varit, att jag är säker på mig själv! det är jag inte - maja och freya är så rätt, så bra, så underbara. i mina ögon måste jag leva upp till det och jag gör det inte. aldrig. ibland har jag bra stunder och då känns allt bra, men sen, som innan idag, säger jag något och så får man en blick som säger att man är SÅ fel.

jobbigt, jobbigt! fel, fel, fel. 

inget blir bra och jag saknar det så mycket.

jag saknar dig, att vi glidit ifrån varandra.

för att det inte riktigt funkat.

jag är ledsen!    

halv nio kom en glad liten pappa och väckte mig. sen gick jag och försökte övertala mig själv att det skulle gå jättebra! försökte komma på anledningar till att de inte skulle vara hemma - att de var och tävlade, hade sovmorgon och så vidare.

vi skulle till borelund och fråga om de ville ha hjälp i stallet, och vet ni vad?

jag vände inte och sprang och gömde mig, fast pappa fick sköta snacket... så nu är jag faktiskt riktigt stolt över mig själv!

och de ville antagligen ha hjälp. 

slutet gott - allting gott

har jag presenterat den här lilla sötnosen?

stack till freya kl sju, kom precis i värsta syskonbråket. sen bad jag henne 100 gånger om ursäkt för mitt rätt hemska beteende igår...

vi lyckades sedan klämma i oss typ sex cupcakes var. dessutom hade vi ju hela sista skivan med avatar - det gillas skarpt! och sen åt vi också upp mina olagligt goda (onyttiga) brownies.

nu kan man ju tänka sig att vi borde vara proppmätta och illamående men icke sa nicke, vi stack hem till maja. där hade nämligen pernilla liten fest för att fira hennes födelsedag - vilket innebar att de också hade lite kakor att käka.

just det - avatar var ju inte slut så vi fick dra på oss lite kläder och sticka tillbaka till freya, nu i släptåg med oscar, och titta på det sista avataravsnittet!

känns det som om en springtur är ett måste imorgon?

Jag undrar hur den personen (vem det nu är?)

som har gjort snabbheten på datorn tänkt.

Skulle ladda upp bilder på fuji för att få papperskopior, det tar ju en halv evighet! Man får ju för det första vänta tio år innan man får se själv bilderna, så om man inte har det i huudet vilka nummer bilderna har så får man sitta där och ruttna. Och jippie - 100 bilder... Det blir många år det. Fast det är ju så att få se bilderna även utan fuji tar ju supermegalång tid, det är ju så man hinner laga en tre rättersmiddag nder tiden.

först hemmagjord pizza hemma, smarrigt värre! sen hem till maja och deras cupcakes.

så blev kvällen skoj med bästaste personerna, oscar, maja och freya. dock dumpade affeboy oss för sin skateboard, elakt av honom.

avatar - the last airbender, och en sovande freya som råkade bli lite sur för våra fina ansiktsmålningar... inte helt snällt kanske men vad kan man säga? 

sedan ut i det kalla, våta februarivädret. regn och rusk. och jag var faktiskt hemma i tid för en gångs skull, imponerande eller hur?! 

lyckad kväll måste jag säga!

TACK BÄSTASTE VÄNNER - för att ni finns, är mina vänner

och helt enkelt för att ni är så himla underbara!